Den 7e februari klockan 01.18 kom vår lille Leo till världen, 49cm lång och med en vikt på 3735g. Han föddes precis 2 veckor innan beräknad födsel så mina aningar om att det inte skulle gå 40 hela veckor stämde, som tur var, det var riktigt tungt den sista månaden..(Med Kajsa var det nog bara de sista två veckorna som kändes jobbig. Jag avundas inte dom som får gå långt över tiden, pust! Kajsa föddes ju också lite tidigare är beräknat, fast då bara 6 dagar.)

Födseln skedde på Sunderbyns BB, vilket inte var planerat..Vi kom nämligen på idén att fara till Boden för att hämta vår nyinköpta barnvagn. Man kan ju fråga sig varför vi skulle ut och irra när det var så nära det utsatta datumet och vagnen ändå stod i tryggt förvar hos mamma. Sanningen är den att vi på fredagen ringde Mickes mamma för att bjuda henne på middag (alternativt bjuda in oss själva på middag) men fick till svar att hon skulle iväg till Luleå och hälsa på Maria (mickes syster) med familj..shit, var min första tanke, om det skulle hända något så hade vi alltså ingen barnvakt till Kajsa. Vad tusan i så fall var det ju lika bra att åka upp och hämta barnvagnen och övernatta hos mamma, sagt och gjort.

På lördagen den 6e februari vaknade jag av en liten Kajsa som skulle se "Igge" (översatt iggelpiggel i barnprogrammet Drömmarnas trädgård) klockan 06.00

Vid det här laget var man ju van med en massa sammandragningar när man rörde sig, men nu kändes dom lite extra mycket och även bak efter ryggen och ner efter låren. Lite försiktigt la jag fram mina misstankar till Micke om att det var var värkar jag kände. Sakta men säkert började sammandragningarna att kännas mer och mer och min mamma ringde till sitt jobb (hon är undersköterska och jobbar natt på ett boende för förståndshandikappade barn och ungdomar) och meddelade att hon skulle få ett nytt litet barnbarn och därför skulle vara vara barnvakt till Kajsa.. Nu speedar vi på berättelsen lite tror jag..

Vi åkte in till sunderbyn då jag hade värkar var 5e minut och var där klockan 11..men när vi kommer in på sjukhusen märker jag inte av några värkar. Vi får göra ett ctg som bekräftar att det nu är nästan 30 minuter mellan värkarna och att det knappast kan kallas värkar utan mer sammandragningar, det gör knappt ont! WTF! Efter det beslutar vi att gå och käka lunch och pyssla på med annat i vänta på att/om värkarna ska ta fart igen.

När vi kommer upp på förlossningen igen är klocka halv två och värkarna har ökat i styrka och frekvens, får lägga mig i ett varmt bad för att dämpa smärtan.

14.30 stiger upp ur badet

15.00 Barnmorskan försöker känna hur öppen jag är men öppningen ligger både långt upp och långt bak och hon kan inte bedömma hur öppen jag är. Får informationen att jag troligtvis är en latensfas..Tårarna trillar från mina kinder, vad betyder det, jag har ju riktigt ont!..blir det ingen bäbis idag, ska dom skicka hem mig, inbillar jag mig bara??

Det beslutas att jag ska vara kvar och avvakta igen..Jag försöker få igång lite mer action genom att göra några mindre vackra dans moves (till lugna favoriter spelandes på radion haha).

17.45 Lustgas och ny undersökning, min dans har gett resultat, jag är 5cm öppen och barnets huvud har trängt ned!! YES, det blir en bäbis i dag! 

19.45 7cm öppen och spyr en massa, huuu ajajajaj, får ryggmärgsbedövning

20.30 ingen förändring, får därför värkstimulerande dropp, Micke får användning av presenten han fått från syrran och Johan (torkat renkött), haha en av sköterskorna kom in med en jättekniv och där satt sedan micke och täljde på sitt renkött i pauserna från att massera och stötta mig :)

23.50 Krystvärkar! och ökning av värkstimulerande dropp

01.15 får en injektion med värkstimulerande och med hjälp av Micke vrålandes "-KOM IGEN!!!" som en galen hockey farsa och personalens pepprop och guidning så kommer 01.18 en helt underbar liten LEO ut till världen till ljudet av "The River"(Bruce Springsteen) helt otroligt!!

Eftersom det var ett långdraget slutskede med krystvärkar så lyckades jag både klämma fram en hemmorojd, få en bristning och spricka lite (fast enligt barnmorskan så hade jag klarat mig bra), blev sydd och sedan fick vi fika och fara in på BB avdelningen vid sextiden på morgonen. 

*Låg vaken och tittade på lilla underverket, så vacker*

Under eftermiddagen fick vi besök från min pappa, mamma och Stefan, mickes mamma och hans syster med familj..och så klart Kajsan! Med ett stolt leende tittar hon på sin lillebror innan hon som ett litet yrväder springer runt hoppandes och skuttandes :)