Ikväll har jag och Babbis (mickes mamma, barbro) varit och sett Jonas Gardells föreställning på Nordanå. Jag blev väldigt glatt överraskad, föreställningen startade med de sedvanliga grimagena och upprepningarna för att sedan ta fart och ge mig riktigt härliga skrattanfall..gång på gång :)

Skämten varvades efterhand mer och mer med gripande inblickar ur Gardells uppväxt, drömmar och budskapet att inte ge upp, våra erfarenheter gör oss till dom vi är idag. Reflektionen över det klassiska skämtet "kom ketchup så går vi" var klockren, livet kan vara jobbigt, vi kraschar och den verklighet och trygghet som vi känner kan raseras. Det fungerar inte att bara låtsas som om ingenting har hänt, att inget har förändrats "jo men visst kompis, du är fortfarande en tomat, en riktigt smaskig röd liten körsbärstomat..Nej! Jag är ketchup!"

Vi behöver människor runt omkring oss som sträcker ut sin hand och hjälper oss att stå igen efter kriser och motgångar i livet. Vi behöver alla en vän som säger "det som hände var för djävligt, jag ser att du mår fruktansvärt dåligt, men vet du vad? kom ketchup, så går vi"

Han drog liknelser mellan historien och sin mamma som kraschade efter att pappan i familjen lämnat dem (Pappan dog ett par år senare i sjukdomen ALS) Mamman flyttade tillsammans med alla fyra barnen till en liten lägenhet utan kontrakt och levde med alla familjens saker nerpackade i kartonger i mer eller mindre 30 år. Kartongerna var färgmärkta efter vilket rum i huset de härstammade ifrån och mamman brukade ibland ställa iordning kartongerna så att de stod placerade på samma sätt som rummen i huset låg i förhållande till varandra. Sedan kunde hon sätta sig på en av kartongerna för att drömma sig tillbaka till det liv hon engång haft.."Jag önskar så att någon kunnat säga till min mamma, det han gjorde var fördjävligt, du har all rätt att sörja och må dåligt, men vet du vad? Nu är tiden inne så ta min hand och.. kom ketchup, så går vi"

Nu till något annat..

Natten som var vaknade Kajsa vid halv tre febrig och ledsen med "nooj i näsan". Det funkade fint att sjunga "nu gungar du, nu gungar jag.." den sången har nästan en hypnotisk effekt på henne hihi :)

Tyvärr vaknade hon så fort jag försökte lägga ner henne och av erfarenhet vat jag att för att kunna sova resten av natten måste hon få alvadon. Till saken hör att hon verkligen INTE gillar smaken (til skillnad från sin bror som ÄLSKAR den) och efter mycket lirkande lyckades jag tillslut få i henne medicinen men hjälp av att  "helle" (Kajsas nalle) fick ge henne.

Sedan fick hon komma till vår säng och trängas med resten av familjen som var samlade. Leo har haft endel hosta på sista tiden och vaknar lite då och då av den. Ligger han i sitt rum får man springa av och ann för att trösta, men ligger han med oss somnar han om av sig själv och vi slipper en massa spring.

Har börjat fundera på om Leo är känslig för laktos (bvc säger dock att det är väldigt ovanligt på så små barn)  så har testat att använda laktosfritt ett par dagar. En liten förbättring kunde jag se (han har just fått tänder så diarreerna kan ju ha berott på det också så klart) när han inte längre åt vanlig yoghurt eller drack vanlig mjölk. Så igår testade jag att göra plättare med sylt och vanlig grädde..resultatet kom idag 5!! fyllda diarre blöjor på loppet av 1,5 timmar.

Vet inte riktigt vad jag ska tro, men om han är bättre i magen av laktosfritt kan man väl kanske prova ett par dagar, testa vanlig kost, invänta resultatet och om han reagerar med diarre igen kontakta vården för hur man ska gå vidare. 

Lägger upp ett par bilder på den yngre av mina två plättfrossare och den senaste kreationen på symaskinen, en hoodie (på en lite lätt motvillig modell)